Salamandrarnas boplatser och livscykel

De två arterna av vattensalamander som vi har i Sverige har ganska lika preferenser vad gäller habitat och delar även stora delar av samma livscykel från ägg till vuxen individ. De adulta salamandrarna lever större delen av sitt liv på land i närheten av deras lekvatten. Efter övervintringen vaknar de ur sin dvala under stock och sten och vandra mot sina lekvatten, detta brukar ske under april-maj beroende på temperatur. Inför leken förvandlas salamanderhanarna och iklär sig sin lekdräkt som fungerar för att locka honor. Honan bär med sig äggen och parar sig kontinuerligt med olika hanar under våren och sommaren för att inte lida brist på spermier och lägger sedan omsorgsfullt äggen ett och ett inlindade i blad från vattenvegetationen. Till skillnad från våra paddor och grodor som lägger stora klumpar eller strängar med ägg tillsammans.

Äggen utvecklas sedan ganska långsamt och är känsliga för predation av rovdjur som sländlarver och dykarbaggelarver. Salamandrarna leker helst i ett vatten utan fisk eftersom att fiskar gärna äter upp äggen och de unga salamandrarna som är mycket utsatta. Efter att salamandern kläcks genomgår den flera stadier där den succesivt utvecklas mot sin vuxna form, inte helt olikt våra andra groddjur.

Skillnaden på de två arterna?

Den kanske allra främsta skillnaden i utseende mellan arterna är storleken. Den större vattensalamandern blir alltså större där hanen blir ca 13,5 cm och honan ca 16 cm lång. Den mindre vattensalamandern blir ca 6-10 cm lång.

Den mindre vattensalamandern skiljs från den större framför allt genom de mörka banden som löper längs med huvudets sidor och ser ut att gå genom ögat, vilket större vattensalamander helt saknar. Ryggkammen som utvecklas under leken löper från huvudet till svansspetsen, vilket skiljer den från större vattensalamander med sin avbrutna ryggkam. Mindre vattensalamander är även något ljusare i färgen.

Förutom rent fysiologiska skillnader i utseende så har de två arterna också lite olika beteenden och krav på boplatser. Den större vattensalamandern som i början på millenniet var klassad som nära hotad (NT) men som idag har klassningen Livskraftig (LC) är generellt sätt kräsnare vad gäller livsmiljö. Den vill ha större dammar omgivna av mycket och variationsrik vegetation men dock utan större träd på sydsidan av dammen som skuggar vattnet. Vattnet ska helst vara fiskfritt och inte ha för höga antal predatorer och det får inte vara för surt, inte under 5,0 ph. På grund av sina mycket specifika krav kan större vattensalamander fungera som signalart för värdefull och skyddsvärd natur. Särskilt områden med många olika småvatten i skogsmiljö är värdefulla miljöer för den större vattensalamandern och är ofta också rika på andra arter.

Den mindre vattensalamandern har något mindre krav på sin livsmiljö och är därför vanligare förekommande i Sverige och Europa. Den vill liksom den större vattensalamandern också ha tillgång på solbelysta, fiskfria dammar, helst flera stycken i den nära miljön, men har mycket mindre krav dels på storleken på dammen/dammarna och dels på omgivningen runtomkring. Den mindre vattensalamandern kan leva i olika skogsmiljöer, våta ängsmiljöer, ängskanter, parker, trädgårdar och mer urbana miljöer.