Segeån har förändrats mycket. Ser man på historiska kartor så ser man att den har haft en annan form och att det har funnit mycket mer naturliga dammar och våtmarker.
Det är idag svårt att tänka sig att någon skulle kunna segla i Segeån men det sägs att Drottnings Margareta ska ha gjort det. Oavsett om detta stämmer eller ej så säger det en del om hur ån har förändrats, då detta inte skulle vara möjligt idag.
Det är inte bara uteendet, formen eller hur man tänker på ån, som har förändrats. Det är även hur man använder ån. Det är heller inte bara när man jämför flera hundra år bak mot nu.
Något som är väldigt intressant för oss som arbetar med ån, är när vi träffar människor som har växt upp vid ån och har minnen av den på ett helt annat sätt än hur vi ser den nu.
Vid ett tillfälle, då vi befann oss vid ån där den rinner genom koloniområdet som ligger intill Malmö-Burlöv Golfklubb, så kom en person som växt upp i området, och berättade om hur de brukade bada i ån vid den platsen. Han undrade hur badvänligt vattnet var där nu och berättade att just den platsen vi befann oss på, hade varit en mycket populär plats för både bad och fiske när han var ung.
Vi har också haft glädjen att prata med en person som växt upp i Staffanstorps kommun.
Segeån rinner in i Staffanstorp vid från Malmö. Den rinner in vid Lilla Mölleberga och fortsätter sen in mot Staffanstor men når inte ända in till Staffanstorps tätort. Nästan mitt mellan Önsvalla, Djurslöv och Särslöv möter Segeån upp Torrebergabäcken. Torrebergabäcken rinner in i Segeån som svänger av för att rinna genom Djurslöv, Görslöv och Nordanå innan den tar vägen utanför Stora Bernstorp och genom Malmö Burlövs Golvklubb, tillbaka till Malmö.

Mellan Nordanå och Djurslöv finns en mycket fin sträcka man kan gå längst med ån, men det är viktigt att tänka på allemansrätten då man går mycket på privata beträdor.

En person som bodde i närheten av ån under sin uppväxt berättade att han, på 60-talet, hade en båt som hans pappa och hans kompis hade byggt. Den brukade han ro i Segeån och fiska.
Det fanns på den tiden en dansbana vid Djurslöv som ån rann bakom. Där fanns det gott om kräftor. Märkägarna däromkring brukade inte ha något emot att man fiskade på deras ägor. Detta förändrades dock när någon markägare fick notis om hur mycket kräftor det fanns, och troligtvis önskade fiska dessa själv istället. Han meddelade att det därefter var förbjudet med fiske och jakt på hans ägor.

Mannen vi pratade med berättade att han förutom kräftorna brukar meta upp abborre, id, och mört. Men om man lät linan ligga i med bete på ett tag, så kunde man även få upp ål. Det var populärt att gå från djurlöv och upp till där Torrebergabäcken ansluter till Segeån och meta längst mer sträckan.
Gick man upp mot torreberga så fanns det även någon plats med sandbank där han ibland badade om det var tillräckligt varmt. Men då, liksom nu, var vattnet grumligt och inte så inbjudande. Något som var mer inbjudande var att åka skridsko på ån på vintern. Detta kunde man göra i några kilometer på både håller från Djurslöv sett.
Åka skridsko har man inte kunnat göra på många år nu på ån eller omkring, då det inte varit tillräckligt kallt. Men denna vintern var det så kallt att många människor samlades och åkte skridsko på några av dammarna som är anlagda i Segeå-projektet.

Det finns många intressanta, och spännande historier att lyssna på med folks minnen av Segeån.
En kvinna berättade att på 50-talet, när inte alla hade badrum i sina hus, så brukade man ta tvål och handduk och gå och tvätta sig i ån.
För oss som jobbar i projektet är det alltid lika givande att få höra, stora som små historier. Positiva som negativa. Mannen som berättade om sin uppväxt i Staffanstorp berättade också om ett år då en fabrik släppte ut något i ån som gjorde att fiskar dog. Då var det stora mängder fisk som flöt upp döda vid ytan.
Fisken är något vi undersöker årligen med hjälp av Eklövs Fiske och Fiskevård. Hur fisken förändras i kvalitet, lokaler och vilka arter mm ger en god indikation på hur vattnets status är. Även om utsläpp från fabriker numera är något som kontrolleras och normalt inte sker så ser vi nu istället att varma somrar med torka påverkar känsliga fiskar negativt. Även övergödning, mikroplaster och grumlighet påverkar men just torka har varit påtagligt framförallt förra året och 2018 på vissa platser. Är man nyfiken på att läsa mer om det så finns våra årliga fiskerapporter här.
Har du också en historia att berätta om Segeån? Maila gärna till jessika.cansund@svedala.se. Vi vill gärna höra era historier.