Segeåns huvudfåra startar med Börringesjön i Svedala. Intill Börringesjön och Segeån finns Lindholmens Borgruin.
Man vet inte säkert när borgen byggdes men det tros vara någon gång i slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet. Borgen hade en konstruktion som var vanlig för tidpunkten. Om man besöker platsen så finns det en modell av hur borgen såg ut. Nedan ser ni en digital modell av borgen och kan då också se att det fanns en vallgrav runt borgen.
Åker man till Lindholmen idag så finns platsen utmarkerad som sevärdhet men av borgen finns nu endast en kulle kvar och eventuellt kan man hitta någon enstaka sten där. Men det finns ingenting som talar om att det är en ruin annat än historian och den information som finns vid modellen som står på en lite bro man går över för att komma dit.
Platsen används idag som betesäng. Men trots att ruinen kallats för den minst iögonfallande ruinen i Sverige, så var det en viktig och imponerande byggnad när den stod i sin helhet. Den var byggd i tegel och hade salsbyggnad, kärntorn, porttorn och en ringmur som var ca 3,5m tjock. Den hade också ett 18 meter högt hörntorn och för sin tid, ansågs den ha hög komfort och vara mycket lyxig. Två vallgravar gick runt borgen, och även om dessa nu torkat ut så kan man fortfarande se spår av var dom fanns. Borgens byggdes för att vara ointaglig och ansågs värdefull av både den danska monarkin, under de åren då Skåne tillhörde Danmark, och den ansågs lika värdefull när Sverige tillfälligt tog över Skåne under 1332-60. Den byggdes för att vara en försvarsmur och platsen valdes av flera anledningar. En av anledningarna tros ha varit att den var svår att ta sig fram till för fienden, på grund av bland annat Segeån och Börringesjön.
Under en tid bodde Drottning Margareta den förste i borgen, och fredsförhandlingar tog plats bland annat i Lindholmens borg. Det ska ha varit ett 16 dagar långt möte då upp till 3000 personer befann sig i borgen. Mötet slutade med ett fredsavtal som slöts den 17 juni 1395. När avtalet slöts så släppes också kung Albrekt av Mecklenburg och hans son fria efter att ha suttit som fångar i borgen i 6 år.
1658 blev Skåne slutligen svenskt och då var Lindholmens borg fortfarande kronogods. Men Karl X Gustav lånade ut Borgen och Börringekloster till Överste Ulrik Frederik Gyldenløve och senare, när Karl X Gustavs oäkte son upphöjdes till greve år 1674, fick han Lindholmens Borg och Börringekloster till sitt grevskap.
Borgen övergavs på 1540-talet när Malmöhus slott tog över som huvudsäte för slottslänet. Efter det användes det som stenbrott och teglet användes till andra byggnader. Det drogs dock senare in vid reduktion och gick tillbaka till att ägas av svenska staten. Därefter arrenderades det ut och 1827 styckades Lindhomens borg och såldes i mindre delar.
Bilden ovan visar hur Lindholmens borgruin ser ut idag. Kullen markerar var borgen stod och runt om den finns en sänka där vallgravarna fanns.