Lavar är en symbios mellan svamp och alg. Det innebär att dom lever tillsammans och drar nytta av varandra men är fortfarande två växter, trots att de ser ut som en enhetligt. Algen tillför energi genom att omvandla ljuset från solen till energi genom fotosyntes, och svampen bidrar med stöd, skydd och vatten. Det finns över 2000 arter av lavar i Sverige och de lever i de flesta olika typer av naturmiljöer. Från havsnivå till högt upp på höga berg.
Lavarna har inga rötter, tar inte upp någon näring från ytan de växer på och tillför heller ingen fukt som kan orsaka röta. Därför har de ingen negativ påverkan på ytan de växer på. De kan däremot tillföra något positivt till miljön på platsen genom att exempelvis vara bostad åt insekter som många fåglar sen äter.
För att symbiosen mellan svamp och alg ska fungera så krävs det att miljön är precis rätt för den arten. Därför är lavar en mycket bra indikatorart/signalart. Genom att studera de olika sorterna och vad de behöver, kan man läsa av naturen och framförallt läsa av vilka luftförhållande som finns på platsen.
Det finns många andra arter av både växter och djur som också är viktiga indikator-/signalarter varav vissa talar om hur luften är, andra talar om hur vattnet mår eller vilka ämnen som finns i marken. En del är lätta att hitta och inventera medan andra är svårare. En del är också en del av ett system som indikerar något och är i sig själv inte beroende av det specifika förhållandet den vittnar om. Ett exempel på detta är en del sorters fjärilar. De är beroende av vissa sorters växter som i sin tur är beroende av en kalkrik miljö. Fjärilarna själv är alltså inte beroende av kalk, men om man hittar ett mångfald av de fjärilarna, så betyder det ändå att miljön är kalkrik.
Eftersom lavar växer synligt på öppna ytor så är de lätta att se och inventera och säger mycket om luften på platsen.
En del sorters lavar trivs med mycket kväve i luften så kräver de flesta lavar att luften är av god kvalitet med låga föroreningshalter. Framförallt är de känsliga för svaveldioxid men också för fluorider, zink, kadmium och koppar.
Man använder därför ofta lavar för att bedöma hur luften i städer förändras. Ett exempel är Malmö stad som har inventerade lavar sex gånger mellan 1998-2015 och sammanställde det i en rapport som kan läsas här
På 60-70 talet var luften dålig i många städer och rik på svaveldioxid. Då såg man en ”lavdöd”. Det vill säga att lavarna i princip helt försvann. Men detta är mycket bättre nu. Luftföroreningarna är lägre och därmed är lavarna fler. Lavarna är känsliga och tar snabbt skada och behöver tid för återhämtning vid förbättrade förhållande.
Det är lätt att blanda ihop mossa och lavar. De växer ofta tillsammans och påminner väldigt mycket om varandra. Ofta kan man säga att mossor är gröna och mjuka medan lavar är hårdare och oftast har andra färger. En del sorters lavar är dock gröna när de är fuktiga så detta är ingen glasklar regel för att skilja på dem.
Nässlorna behöver mycket kväve vid sin tillväxt vilket innebär att platser där det finns mycket kväve, vanligtvis är rika på nässlor. Och finns det nässlor så finns det kväve.