Kalinaån – En doldis

Kalinaån

Idag ska vi titta närmare på en del av Segeån som kallas Kalinaån. Kalinaån är en förgrening till Segeån som börjar vid Burlövs golfklubb och rinner genom Arlöv, förbi sockerbruket och under järnvägen för att sedan mynna ut strax norr om Spillepengen vid Tågarps hed.

Kalinaån är markerad med ljusblå färg och Segeån är markerad med mörkblå färg. Man kan tydligt se hur påverkad kalinaåns sträckning är med kulverteringar på flertalet ställen. Karta: Google Maps.

Historia

Kalinaån har en ganska brokig historia som kantas av många förändringar för att göra plats för ett framväxande industrilandskap. Dess naturliga sträckning är idag ett minne blott och idag är ån en doldis, gömd bland industrier och infrastruktur.

1812-1820
På den skånska rekogniseringskartan 1812-1820 var Kalinaån fortfarande sammankopplad med Sege å och tillsammans ramade de in den ö av mark som kallas Spillepengsmarken. Vägen som går över de båda utloppen och marken är nuvarande Lundavägen som då var huvudvägen från Malmö till Landskrona, Lund och Dalby. Själva ön mellan åarna lär ha liknat ett floddelta med lågt belägen mark som ofta översvämmades. Bron över Lilla segeån hette Kalinebroen, idag Kalinebron, efter den krog, Kallinan Krog, som låg vid bron. Namnet på krogen kommer enligt sägen från frasen ”Kalla in honom” eller ”Kalla in han” i talspråk eller ”Kalla in ’an” och därefter ”Kallinan”.

Skånska rekognisceringskartan 1812-1820. Segeåns och Kalinaåns utlopp syns nordöst om Malmö. Lundavägen går tvärs över de båda åarna. Mycket har hänt i landskapet sedan dess. Karta: Malmö Stad.

År 1856 färdigställdes stambanan som går från Malmö, norrut mot Lund parallellt med nuvarande Lundavägen. För att inte järnvägen skulle skadas vid eventuell översvämning så dämdes Segeån och vatten leddes via en kanal till kanalerna i Malmö. Senare användes samma kanal för att leda avloppsvatten till Segeån som blev mycket förorenad. Detta upphörde under början på 1900-talet och kanalen är idag igenfylld.

År 1869 byggdes Sockerbruket i Arlöv. Sockerbruket använde vatten från Kalinaån i verksamheten, vattnet renades i slambassänger och leddes ut i Lommabukten genom ett dike. Redan här hade stora ingrepp utförts på Kalinaån vars naturliga sträckning, flöde och utlopp ändrades. I anslutning till järnvägen och Sockerfabriken växte Arlövs industrisamhälle fram.

År 1889 invigdes Västkustbanan som blev en utlöpare av stambanan längs med kusten mot Alnarp och Lomma. Någon gång under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal delades Kalinaån upp i två delar. En uppströmsdel öster om järnvägsspåren och en nedströmsdel väster om järnvägen.

År 1929 föreslogs en fördjupning av ån för att öka flödet till fabriken. Och någon gång mellan år 1929 och 1945 delades Kalinaån av från Segeån med en jordvall. Vatten pumpades sedan från Segeån till Kalinaån för att uppnå det flöde som fabriken efterfrågat.

År 1958 upphörde råsockerframställningen i Arlövs sockerbruk och hädanefter var det endast så kallat kylvatten som användes från Kalinaån. Kylvattnet användes för att kyla ned maskiner i fabriken och släpptes sedan ut, uppvärmt, i nedströmsdelen av ån vilket pågår än idag.

Under slutet av 1970-talet leddes utloppet som tidigare gick genom Spillepeng om. Ån kulverterades norrut och upphörde vid Tågarps hed där en kanal grävdes ut i Lommabukten. Det gamla utloppet syns idag som den långsträckta dagvattendam som finns centralt på fritidsområdet.

Dagsläget

Delsträcka av Kalinaån idag. Flertalet dagvattenledningar samt en ledning från sockerbruket mynnar här i ån. Vattnet från sockerbruket är uppvärmt och påverkar åns ekologi negativt. Dagvattnet kan föra med sig föroreningar och näring som sedan transporteras ut i Lommabukten och Öresund. Foto: Nilas Lätt.

Idag ligger ån som sagt mycket gömd i landskapet och har varken god ekologisk status eller någon hög social status. Det är svårt att följa ån då den korsas av många barriärer som vägar, järnvägar och industrier och det finns även få ställen där man kan få närkontakt till vattnet. Det finns dock stora möjligheter att utöka rekreationsmöjligheterna vid ån och skapa sammanhängande grönstråk som samtidigt skulle kunna bilda en ekologisk korridor. Bland annat ligger en ödetomt mitt i Arlövs industriområde där möjlighet finns att skapa en större park där ån skulle kunna tillåtas meandra eller kompletteras med våtmarker och dammar. Förhoppningsvis kan Kalinåns status lyftas i framtiden och återigen ta sin plats i landskapet.

Kalinaån vid en övergivna industritomten. Här finns möjligheter för att skapa rekreation och ekologiska värden. Det är dock troligt att marken måste saneras på grund av tidigare industriverksamheter. Foto: Nilas Lätt

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *