Segeåns strategiska och ekonomiska betydelse
Segeån är ett av sydvästra Skånes största vattendrag och har genom historien haft stor strategisk, ekonomisk och logistisk betydelse i regionen. Under årens lopp har åns nyttjande förändrats i takt med att samhället och landskapet runt omkring förändrats men de olika tiderna har lämnat många spår efter sig.
Fornlämningar
Under arkeologiska undersökningar vid det som idag är Burlövs golfklubb hittades lämningar från renjägare som levde i området för 11 000 år sedan, strax efter istidens avsmältning för att följa och jaga ren. Detta är också en av de allra första bosättningarna i Sverige. Man har bland annat hittat verktyg och benrester från säl och kronhjort. På senare år har fler och fler fynd påträffats bland annat i Aggarp där en vacker benharpun hittades och i Bara hittades ett renhorn med ristningar gjorda av människor.
”Segeå gick för tusentals år sedan in i landet som en relativt bred å eller snarare som en smal havsvik. Inåt landet delade ån upp sig i en mängd vattenleder. Det är här, kring de forna sjöarna och åloppen, som vi kan finna många av jägarstenålderns boplatser. I en stor, igenvuxen mosse i Bara har man t.ex. hittat ett renhorn med små inskärningar gjorda av människohand och i Aggarp vid Svedala hittades i en mosse en vacker benharpun. En del av Segeås våtmarker sträckte sig i en båge runt nuvarande Malmö och vidare söderut. Bulltofta gamla flygfält var på den tiden en sjö, genomfluten av ån, och längre söderut låg en stor sjö invid nuvarande Hindby och Fosie, klassiska arkeologiska områden med rika fynd från i stort sett hela vår skånska forntid.”
Utdrag från boken Den skånska historien – Före skrivkonsten av Sven Rosborn, 1999.
Landskapet kring Segeån fortsatta att vara boplats och jaktmark för de renjägarsamhällen som rörde sig över stora ytor. Så småningom blev människorna mer bofasta och byar och mer fast bebyggelse växte sakta fram. In på vikingatiden tros trakten ha varit av mycket stor betydelse för bland annat Harald Blåtands rike och vidare också det danska kungariket. Bland annat hittades på 90-talet en enorm, med den tidens mått, kajanläggning vid Segeåns södra strand, arkeologen Sven Rosborn skriver :
”Vid utgrävning för den yttre ringvägen kring Malmö på 1990-talet påträffades utmed åns södra sida en väldig träanläggning, en kaj som sträckt sig 220 meter utmed ån och som varit 15 meter bred. Inte mindre än 1500 stolpar har bankats ner i jorden. Datering har satts till yngre järnålder. Att en sådan anläggning inte byggts av en vanlig bonde står helt klart. Vi står här inför ett fenomen som i blixtbelysning visar att Segeå haft en enorm ekonomisk betydelse redan under järnåldern. Segeå måste helt enkelt ha varit segelbar upp till denna plats. Här har det alltså bevisligen skett ett stort internationellt varuutbyte där skepp och landtransporter spelat stor roll redan för mer än tusen år sedan.”
Från artikeln Bulletiner från Foteviken, 2011
Kajen tros vara daterad till vikingatid och användes alltså troligtvis som handelsplats där skepp seglade upp i ån och utbytte varor på kajen längs strandkanten.
Borgruiner
Området kring Segeån fortsätter att spela en viktigt roll även in i medeltiden och många olika fornlämningar har hittats även från denna period. Den mest spektakulära är kanske Lindholmens borg vid Börringesjöns nordvästra strand som idag är en gräsbevuxen kulle, men där i slutet av 1300-talet reste sig en betydande försvarsanläggning i rött tegel, med kärntorn, hörntorn och ett 18 meter högt porttorn. Lindholmen var då en riksborg och ett starkt danskt fäste. Borgen låg mitt i våtmarken och hade dubbla vallgravar och en kraftig ringmur som bildade en fyrkant på 40X50 meter. Här hade en tid Waldemar Atterdags dotter, drottning Margarethe I, sin bostad och arkeologiska fynd visar på hög komfort och stor lyx.
Spår av vad som tros vara ännu en borg har hittats vid Burlövs golfklubb invid den plats där ån delar sig i två. Dock har stora delar av områdets fynd troligtvis förstörts i och med byggandet av motorvägen intill år 1953.
Möllor
Det har funnits många gamla vattenmöllor längs med Segeån men det är få som står kvar idag . Möllorna använde vattnets kraft för att driva en eller flera kvarnstenar som i sin tur malde olika sädesslag och ibland även fibrer till pappersmassa. En av de mest omskrivna möllorna var Segemölla som även denna stod vid golfklubben intill Bulltofta by. Segemöllan brann ner år 1802 och byggdes inte upp igen.
Vattenmöllan nämns första gången 1434 då ärkebiskopen Peder Lycke överlåter vattenmöllan och Bulltofta by till konung Erik och får som ersättning två gårdar i Malmö. Det verkar ha varit en reslig konstruktion med minst två par stenar för malning av säd samt en stamp, kanske avsedd för malning av textillump för pappersframställning.* Till vattenmöllan hörde Möllaregården, jordbruksmark, ängsmark och fiskerättigheter i Sege å. År 1500 förvärvade Malmö stad av kungen och kronan möllan, ”Seye mølle”, med tillhörande gård, åker, äng, fägång och fiskevatten mot byte av en gård med grundmurat torn som låg mittemot nuvarande Frans Suellsgatan och som inrättades som tullbod. Det ska poängteras att ängen tillhörde de egendomar som nämndes explicit i det kungliga brevet, skrivet på Nyborg den 7 juni 1500: ”ager oc œng, fœgang och fiskewatn, wott och tiwrt, dam och damsbondh”.
Från bloggen Konflyktlinjer och inlägget Miljö- och agrarhistoriska antackningar om Segeå.
En annan mölla låg i Aggarps by strax utanför Svedala men idag syns endast spår av möllan i de stenskodda åkanterna och ännu en mölla låg i Risebergabäcken vid stora Riseberga gård i Husie. Samtliga möllor i Segeån och dess biflöden var så kallade hjulkvarna som den som ses på bilden.
Modern tid
Ungefär fram tills 1800-talet var segeån och dess omrkingliggande våtmarker, sankmarker, ängar och sjöar relativt orörda och dess ekologiska funktioner intakta. Men med det storskaliga jordbruket och industrialiseringens intåg började landskapet att förändras drastiskt. Sjöar sänktes, våtmarker dränerades, och Segeån fördjupades och rätades succesivt ut för att göra plats för mer åkrar med högre avkastning. På 1900-talet slog konstgödslet igenom och möjliggjorde ännu större skördar men gödde också vattnet i åar och kuster på ett aldrig tidigare skådat sett. Dessa enorma förändringar grundlade den problematik som finns kvar idag och som vi på Segeåns vattenråd och vattendragsförbund kontinuerligt jobbar med att förbättra.
