Så här skapas nya våtmarker

En första bedömning

Det praktiska arbetet med att anlägga våtmarker och dammar omfattar många olika moment. Steg ett är att hitta lämpliga platser i landskapet. Mestadels har detta arbete bestått i att ta emot intresseanmälningar från markägare efter det att information spridits om projektet i tidningar, broschyrer och vid informationsmöten. Inkomna anmälningar har bedömts efter potentiell nytta för miljön, tekniska förutsättningar och eventuellt motstridiga intressen. De flesta föreslagna platserna har besökts i fält som underlag för bedömningen.

​

När en plats bedöms vara lämplig inhämtas uppgifter om området: Hur har området sett ut tidigare? Finns fasta fornlämningar? Är området skyddat på något sätt? Finns något dikningsföretag att ta hänsyn till? Vilka naturvårdsvärden berörs?

Detaljprojektering

Om platsen fortfarande bedöms som intressant kan arbete inledas med att mäta in höjdförhållanden och i detaljstudera eventuella dräneringssystem, rör och ledningar som kan komma att beröras. Därefter presenteras ett förslag till utformning av våtmarker eller dammar som ska diskuteras med markägare och brukare. När förslaget bearbetats skickas underlag för samråd och ansökan om investeringsstöd till Länsstyrelsen. Samråd sker också med berörd kommun och när så är lämpligt med grannar och företrädare för eventuella dikningsföretag.

​

Om också Länsstyrelsen bedömer projektet som lämpligt och samråden i övrigt inte visat på några hinder, fortsätter arbetet med detaljprojektering och ta fram underlag för upphandling av entreprenad. I detta arbete ingår ofta en geoteknisk undersökning. När ritningar och beskrivningar av den planerade anläggningen är klara tecknas ett förhandsavtal med berörda markägare och en entreprenör handlas upp för genomförandet.

Samråd, anmälan, tillstånd och dispens

Anläggning av dammar och våtmarker kräver normalt samråd med länsstyrelse enligt miljöbalken. Från 2007 gäller anmälningsplikt för våtmarker med storlek upp till fem hektar. Även omgrävning av mindre vattendrag är anmälningspliktiga. Om det är uppenbart att allmänna eller enskilda intressen inte skadas behövs inga ytterligare tillstånd. Om risk för skada finns måste tillstånd sökas hos miljödomstolen. En tillståndsansökan med miljöprövning i domstol är ofta en relativt omständlig och både tids- och kostnadskrävande processedur. Anläggning som kommer att påverka biotopskyddade miljöer, såsom öppna diken och märgelgravar, eller som ligger inom strandskyddat område, kräver dispens från länsstyrelsen eller i vissa fall kommunen.

Grävning

Under anläggningstiden följs arbetet med byggplatsbesök för att kontrollera att arbetet fortskrider som planerat och för att klara ut frågor och problem som ofta uppkommer under arbetets gång.

Besiktning

När anläggningen är klar ska den besiktigas. Till besiktningen kallas normalt entreprenör, markägare, brukare och representant för berörd kommun. Eventuella fel, brister eller behov av kompletteringar klaras ut.

Avtal

Efter godkänd besiktning skrivs ett avtal mellan markägare och kommun. Avtalstiden är normalt 30 år för anlagda dammar/våtmarker. Efter att avtalet undertecknats utbetalas överenskommen ersättning till markägaren.

Efterarbeten och garanti

Ibland fordras efterarbeten som aktualiserats en tid efter att anläggningen färdigställts. Det kan gälla arbeten som omfattats av garantin för entreprenaden eller problem som varit svåra att förutse. Exempel på sådana är reparation av skador på täckdikningssystem eller nödvändiga justeringar på grund av dittills obekanta jordarts- eller grundvatten-förhållanden. Sådana efterarbeten har normalt bekostats av Segeåprojektet.

Skonsam skötsel av diken och vattendrag

De flesta markägare och lantbrukare har någon form av vattenverksamhet på sina ägor. Med vattenverksamhet menas diken, vattendrag, dammar, vallar och pumpanläggningar. Diken kan antingen vara enskilda diken eller så kallade dikesföretag/dikningsföretag. Om diket är del av dikningsföretag så ägs och förvaltas det av en samfällighet där markägare gått ihop för att anlägga och förvalta ett dike som gynnar flera olika fastigheter. Diket ska underhållas så det inte växer igen eller på annat sätt riskerar att försämra avvattningen i båtnadsområdet. Efter ett antal år kan även sediment orsaka dämningar i diket och då måste sedimenten grävas upp.

Det finns många olika sätt att utföra underhållet på för att minimera skadan på djur-och växtlivet i och runtomkring diket, dammen eller vattendraget. Man kan klippa vegetationen i diket med en så kallad klippskopa eller med slåtterbalk. För större åar, sjöar och dammar finns även flytande slåttermaskiner för att slå vass. Se till att klippa vegetation när det är minst risk att störa häckande fåglar, lekande grodor eller fiskar. Vanligtvis är juli-september en bra period, men det kan finnas undantag för specifika arter i vissa vattendrag. Om man är osäker kan man rådfråga länsstyrelsen som brukar ha en bra översikt över känsliga arter i landskapet. Att gräva ur sediment kan vara en stor störning på vattnets ekosystem och riskerar också att skada dikets profil och därmed orsaka erosion och ras i framtiden. För att motverka att erosion och sediment är bevuxna flackare slänter en bra metod. Om man ändå behöver utföra bortgrävning av sediment ska man se till att aldrig gräva i hård botten. De hårda bottnarna är mycket värdefulla för djurlivet och utgör ofta det ursprungliga djupet på diket. Försök också att passa in grävarbetet så att det stör djurlivet så lite som möjligt. Oftast behöver inte hela dikessträckan åtgärdas utan man kan göra punktinsatser på enstaka delar av ett dike och på så sätt sprida ut åtgärderna för att minska störningar och arbetsinsats.

För att motverka igenväxtning av diken och vattendrag kan träd och större buskar sparas eller planteras. Träden skuggar ut mycket av undervegetationen och kan stabilisera dikesbankarna och motverka erosion. Se till att åtminstone en sida av diket är tillgänglig för maskiner at komma åt vid underhåll. Träd och buskar gör mest nytta där de också kan skugga vattnet, alltså på syd och västsidorna av exempelvis ett dike. Man bör dock inte plantera träd invid öppna våtmarker eller våta betesmarker då träden blir utkiksplatser för kråkor och andra fåglar som stjäl ägg från häckande fåglar.

Man kan läsa mer om skonsam skötsel av diken och hållbar vattenförvaltning här:

Dikningshandboken – LRF
Att underhålla diken – Jordbruksverket
Gynna mångfalden i vatten – Jordbruksverket
Miljöhänsyn vid dikesrensningar – LRF

Beträdor & Kantzoner

Jordbrukslandskapet i södra Skåne består av extremt bördig jord och är ovärderlig för att producera grödor för oss i Sverige. Men som landskapet ser ut idag har det också vissa utmaningar. Bland annat är tillgängligheten på de enorma åkerarealerna väldigt begränsad och de stora fälten med vete, raps, sockerbetor och andra grödor lämnar liten plats för landskapets djur, insekter och växter. Ett sätt att bidra till en mer hållbar utveckling är att anlägga beträdor och att utveckla kantzonerna på åkrarna.

Beträdor innebär att remsor mellan åkrarna görs tillgängliga för allmänheten där de kan promenera eller ibland rida. De behöver inte vara särskilt breda för att fungera och tar alltså inte alls så mycket plats från åkermarken. Remsorna kan också bli viktiga ekologiska korridorer med blommor, örter träd och buskar i det annars monotona åkerlandskapet.

Med kantzoner menas här zoner där åker möter diken, dammar eller vattendrag eller där en åker möter en annan åker eller fastighet. Det finns flera olika typer av åtgärder i kantzoner som man kan få ersättning för som markägare. En typ av kantzon är en så kallad skyddszon intill vattendrag som hjälper till att hindra mycket näring från att rinna ut i vattnet då vegetationen i skyddszonen saktar ned vattnet och där växterna kan ta upp näring genom rotsystemen. Andra typer av kantzoner är bland annat sprutfria kantzoner, zoner med skyddsavstånd för spridning av gödsel och obrukade kantzoner. Kantzonerna kan sås med blommande örter eller grödor som gynnar pollinerare och andra djur i landskapet och kan också användas som beträdor för allmänheten. Just nu år 2021 går det inte att söka stöd för dessa åtgärder då man väntar på ett beslut från EU-kommissionen, men förhoppningsvis kan man söka ersättning snart igen. Läs mer här eller i broschyren Gynna mångfalden på kantzoner.

Greppa Näringen!

Ett annat projekt som syftar till att minska övergödningen är Greppa Näringen! som är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera olika rådgivningsorganisationer i Sverige. Om man går med som medlem får man tillgång till kostnadsfri rådgivning kring bland annat växtnäringsbalanser och hur man kan minska näringsläckaget på sin gård och samtidigt spara resurser. Gå in på greppa.nu för att läsa mer.

Är du markägare, och vill veta mer. Kontakta oss!