Alnarpsån

En urban å

Ännu en vecka och ännu ett inlägg! Idag ska vi prata lite om en å som faktiskt inte är ett biflöde till Segeån och som har sitt eget avrinningsområde – nämligen Alnarpsån. Alnarpsån är, trots att den egentligen inte är sammankopplad med Segeån, en del av ansvarsområdet för Segeåns vattendragsförbund och Vattenråd. Ån avvattnar blott 21 km2 i Lomma, Burlöv och Staffanstorps kommuner och är kraftigt påverkad av antingen rätning, fördjupning eller kulvertering på i stort sett hela dess sträckning.

Alnarpsåns mynning vid Tågarps hed strax norr om Spillepengen.

Som vi kan se på kartbilden följer Alnarpsån större vägar och järnvägar och har rätats ut och förändrats för att göra plats för den infrastrukturen. Avrinningsområdet är i mycket högre grad urbant jämfört med exempelvis Segeåns avrinningsområde och cirka 40 % utgörs av tätort och 47 % av åkermark.

Kartutsnitt från VISS (Vatteninformationssytem Sverige). Alnarpsån mitt i kartan rinner från Uppåkra, genom Hjärup, Åkarp och Arlöv innan den mynnar ut i Lommabukten. I norr skymtar Höje å och i söder Segeåns huvudfåra.

Dålig ekologisk status

I dagsläget är Alnarpsån klassad som ett vattendrag med dålig ekologisk status på grund av bland annat höga halter av näringsämnen. Orsakerna till den dåliga statusen är kopplade till markanvändningen i avrinningsområdet. Ungefär 75% av kvävet härstammar från jordbruket och ca 25% av kvävet kommer via dagvatten från tätorter, för fosfor är förhållandet 50/50. För att målet om att uppnå god ekologisk status måste fosforkoncentrationen i vattnet minska med 80 %, det är ingen lätt uppgift. Den dåliga ekologiska statusen innebär att vatten med höga halter av näringsämnen och föroreningar strömmar till Lommabukten och Öresund och hotar därmed att rubba ekosystemen även där.

Vad kan göras?

Burlövs kommun beskriver i sin vattenplan att förbättringsbehovet för hela Alnarpsån motsvarar minskning med 370 kg fosfor per år. Enligt VISS behöver bland annat 28 ha våtmark och 1,4 ha dagvattendammar anläggas för att minska fosformängden i tillräckligt hög omfattning. Det är stora ytor sett till avrinningsområdet och det innebär även stora kostnader. Det finns ett system där pengar kan sökas för att finansiera vattenvårdsåtgärder men då ska nyttan av vattenreningen vara stor och markägare, kommun och eventuella andra aktörer ska vara överens om att en åtgärd ska göras.

Klassning av åkermarken i Skåne. I princip hela Alnarpsåns avrinningsområde består av 8-10 klassad åkerjord och är en otrolig resurs och tillgång. Å andra sidan kommer Öresund att bli mer och mer övergött om inget görs.

Med tanke på att avrinningsområdet består av dels högklassig åkerjord som är blad de bästa i hela världen att odla på och dels av redan exploaterad tätort samt infrastruktur kan man börja undra – vart ska dessa våtmarker och åtgärder få plats? Vad väger tyngst ur ett samhällsutvecklingsperspektiv – att bevara åkermark och därmed säkra framtidens mattillgång eller att förhindra övergödning av våra hav? Kanske finns det faktiskt kompromisser som gör att vi inte måste välja. Bland annat kan man jobba med platseffektiva, multifunktionella lösningar i tätort där man fördröjer och renar dagvatten på plats och i jordbruket görs hela tiden framsteg för att begränsa näringsläckage. Bland annat jobbar man med skyddszoner invid vattendrag och diken där näringsämnen tas upp och metoder finns där täckgrödor växer på åkern under vintern och håller kvar en större mängd näring i jorden.

Förhoppningsvis kan vi snart börja se en ljusning för Alnarpsån men ännu vägen lång för att uppnå en god ekologisk och kemisk status i våra vattendrag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *